Dags att gå vidare

Det kan vara tufft och även svårt att inse när det är dags att lämna en relation, när det är dags att fortsätta framåt på egen hand. Såhär ser livet ut, vi alla utvecklas individuellt. Ibland växer vi tillsammans men ibland växer vi ifrån varandra, åt var sitt håll. Oavsett om det är i ett långt förhållande eller om det är i ett helt nytt, så tror jag att när båda parterna inte är på samma ställe i livet på samma gång så kan det vara svårt att mötas fullt ut. Det är som att vi inte ligger på samma frekvens rent energimässigt, det är svårt att få en match då. Om någon sänder ut sin radiostation på 105,9 och mottagaren har sin på 104,9, så kommer det fortfarande gå att höra vad som sägs men det kommer antagligen brusa och vara en del störningar. Om den andre knappar in 98,0 så kommer det antagligen inte gå att höra något alls, för det är alldeles för långt ifrån 105,9. Men om både den som sänder ut och den som tar emot har sin på 105,9, då kommer det vara en match där mottagningen är helt klar.

Vi vill väldigt gärna möta vår partner på samma frekvens som oss själva, för det är då vi känner att vi verkligen kan förstå varandra och kanske har vi även liknande värderingar i livet. Hur fint vore det inte att få vandra hand i hand jämsides på samma väg genom livet med någon du älskar? Det är fantastiskt! Men det kan ibland vara svårt att acceptera att alla inte är menade att följa vår väg, ibland tar den gemensamma vägen slut vid ett vägskäl.

”Det krävs två för att dansa tango”

.

Oavsett om det är ett långt förhållande från tidigare eller om det är ett helt nytt så är det viktigt med en balans i en relation. Vi kan göra mycket, vi kan finnas där för någon, stötta, bekräfta och ge av oss själva. Men när det kommer till kärlek så kan vi inte bara ge förbehållslöst hur länge som helst. Det skall hela tiden finnas en balans för en sund relation. Du ska komma ihåg att du förtjänar att få tillbaka minst lika mycket som du ger. En relation är att ge och ta, inte bara att en ger och en tar. Det är viktigt att man möter varandra halvvägs. I en relation är man två, en ska inte behöva gå hela vägen till den andre, man måste mötas på mitten. Båda tar var sitt steg mot varandra, båda gör sitt jobb, båda tar sitt ansvar och man möts halvvägs. En relation ska vara balans, harmoni. En relation ska vara något man skapar tillsammans med en annan människa.

Att inse och sedan acceptera att det är en obalans kan vara tufft, för ofta vill vi så mycket, vi vill att saker ska fungera. Men här är det viktigt att vi tänker på oss själva, det handlar om self-love och självrespekt. Känn efter hur långt du kan gå, gör det du kan, var öppen och ärlig med dina känslor, prata, ge möjligheter, ge kärlek, ge omtanke, ge av ditt tålamod. Men när du gjort det fullt ut, när du gjort allt du kan och den andre personen ändå inte kan möta dig i det, då måste du respektera det. Vi kan försöka att släpa någon framåt för att få med oss den personen på vår resa och vi kan välja att vänta in personen. Men till sist finns det en gräns. Detta är ingenting vi ska behöva göra. Vi ska inte behöva sätta våra liv på ”hold” för någon annan, inte heller ska vi behöva kämpa och slita för att försöka få med någon. Då är det bättre att låta bli. Att släppa taget och gå vidare.

Det är inte alltid lätt, men se värdet i ditt egna liv och fokusera på det du ska göra istället. Se vad ditt livssyfte eller din dröm är och fokusera på det. Du är för viktig för att sätta dig själv åt sidan. Du förtjänar att bli bemött halvvägs. Du förtjänar att bli bemött i kärlek, att bli sedd och bekräftad. Du förtjänar att få ta emot lika mycket kärlek som du ger.

Så släpp taget eller sluta vänta, fokusera framåt på din väg. Det kanske inte är vad du önskade just nu, men för nu så fortsätt framåt på din egen väg i livet. Kanske är det inte meningen att den personen ska vandra med dig, kanske dyker det upp en ny person som slår följe med dig, kanske korsas nya vägar med din? Och om det är meningen att den där personen ska vandra jämsides med dig så får den personen helt enkelt komma ikapp när hen känner sig redo. Ha tillit till att allt blir som det är menat att bli.

Tids nog kommer någon, antingen någon som kommer ikapp bakifrån eller någon ny framifrån, och tar din hand för att vandra tillsammans med dig. Tills dess så fortsätt framåt på egen hand! Fortsätt mot ditt syfte, mot din dröm! Du är stark, du är fantastisk!❤️🌟

På återseende

Har du någonsin blickat in i en annan människas ögon och känt att det finns något djupare mellan er? Att det finns något välbekant, en känsla av ”hemma” eller en djup samhörighet? En känsla av ni setts tidigare? Du kan då vara säker på att detta är någon du fått återse från ett tidigare liv. Många är dem som skräms av det vi kallar döden. Det kan vara ett mörkt och tungt ämne. Det här inlägget är inget sådant, tvärtom, detta handlar om när du får återse en älskad, någon du levt med i ett tidigare liv.

Jag vill bara tillägga att jag skriver utifrån min tro och min upplevelse här. Sedan är det alltid upp till dig att känna hur du känner inför det, vad som resonerar med dig och själv välja din egen sanning. Men min sanning är att vi aldrig dör. Våra själar reser vidare när vår fysiska kropp är gammal, sliten och till sist förbrukad. Vi har haft flera tidigare liv, och vi kommer få nya liv framför oss. Vi kommer till jorden för att lära oss, för att utvecklas, för att nå en högre medvetenhet. Vi lär av våra medmänniskor. Ibland är vi läraren för någon annan, ibland är vi eleven.

Tidigare liv är något enormt fascinerande. Som en sak är hur vi kan bära på trauman från upplevelser bortom detta livet, som sträcker sig så långt tillbaka som till liv innan detta. Kanske har du alltid haft ett speciellt beteende, en speciell känsla, en speciell rädsla som du inte kan förstå, hur mycket du än letar i ditt förflutna så kan du inte förstå hur den uppstått? Detta är ett sådant tillfälle där det kan finnas sådant som ligger kvar från tidigare liv. Jag har själv flera egna upplevelser där jag har fått återuppleva mina tidigare liv, som har kunnat förklara mycket för mig som jag tidigare inte förstått. Beteenden och mönster i mitt liv som uppkommit från tidigare liv. Om vår själ aldrig dör, så blir det logiskt att vi alltid bär med oss de upplevelser som vi haft tidigare, lagrade i själens minnesbank. Har vi, av någon anledning, inte bearbetat dem färdigt tidigare så ligger dem där som öppna sår. Genom att bli medveten om dessa, och att de ligger i vårat förflutna och inte längre kan skada oss så kan vi få möjligheten att läka det där såret. Låta varet och skiten komma upp så att ett fint litet ärr kan bildas istället. Vi kan då äntligen släppa den rädsla eller bryta det mönster vi tidigare haft och bli fria!

Har du någonsin blickat in i en annan människas ögon och känt att det finns något djupare mellan er? Att det finns något välbekant, en känsla av ”hemma” eller en djup samhörighet. En känsla av ni setts tidigare? Du kan då vara säker på att detta är någon du fått återse från ett tidigare liv. Hur fantastiskt är inte detta? Jag blir så rörd av bara tanken. Kanske levde du tillsammans med din stora kärlek i ett tidigare liv, ett liv som på något sätt avslutades på ett sätt som ingen av er önskade?

Jag har själv återupplevt ett tidigare liv och hur min älskade togs ifrån mig genom döden. I det livet visste jag inte mer, jag trodde inte man någonsin skulle kunna ses igen. Så jag blev helt totalt krossad och jag levde olycklig resten av det livet, tills jag en dag inte stod ut längre. Det är en mycket tragisk historia. Men det vackraste av detta är att jag idag, i detta liv har fått återse den personen. Den personen som jag älskade av hela mitt väsen, som togs ifrån mig genom en olycka som gjorde att hon dog. Idag, i detta liv, så har jag fått turen att återse henne, idag är hon min vän. När den insikten träffade mig, att här är jag idag, levande, i en ny tid, på ett nytt ställe och här återses vi på denna jord, på samma ställe i världen. Allt detta bara för att vi som själar har en så djup kontakt till varandra och för att jag dessutom skulle få denna insikten och lärdomen. Ungefär som på en teater, där skådespelaren ibland går av scenen, men bara för att gå in bakom kulisserna för att byta kostym innan de åter kommer ut på scenen igen. Oavsett vilken kostym vi har så är vi densamma där innanför, och vi kan, trots den nya kostymen, känna igen varandra, nämligen på ögonen. Det ligger mycket i uttrycket att ögonen är själens spegel.

Tänk bara så vackert det är att få chansen att ses igen, ett liv i en svunnen tid där vi inte fick leva det liv till fullo som vi önskade. Nu har vi givits en ny chans. Vi har längtat efter varandra, så länge och till sist har vi kommit ut på scenen i samma stund bara för att äntligen få återse varandra, för att efter all denna längtan få hamna i varandras varma trygga famn igen. En stark kärlek och en stark förbindelse mellan två själar kan aldrig försvinna. Inte ens det som vi kallar döden kan skilja dessa två åt.

Livet är på så sätt evigt, och kärleken mellan två själar kommer föra dem samman igen. Oavsett om det är i nästa liv, eller om det är i just denna stund.